Idag är det ett år sen min mamma gick bort! Helt sjukt att det gått ett helt år. Känns fortfarande som hon ska komma in genom min ytterdörr och ge mig en kram. Eller ringa och höra hur det är och snacka lite strunt. Jag saknar henne så oerhört mycket att det skär i hjärtat! Det kommer nog aldrig gå över. Jag vet att känslan kommer matas av, men inte gå över.
Senare idag ska jag lägga en bukett blommor på hennes grav.
Tycker det är så orättvist att min dotter inte fick sin mormor. Att mamma inte fick träffa min dotter, för det såg hon fram emot så mycket. Hon längtade tills jag skulle få barn.
Hon grät när jag berättade att hon skulle bli mormor, för hon visste att hon inte skulle få uppleva det.
Vid den här tiden för ett år sen var hon redan borta och snart kommer fonus och hämtar henne. Hon dog vid 2-tiden på morgonen. Jag och pappa satt och höll hennes hand när hon sakta gled iväg.
Efter hon dog ringde vi ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) och den manliga sjukskötaren kom.
Han konstaterade att hon var död. Sen hjälptes han och jag åt att tvätta henne och klä henne i fina kläder. Tända ljus och göra fint i rummet. Det såg ut som hon bara sov. Tror jag var i chock, för jag grät nästan ingenting just då utan var väldigt lugn och samlad.
Jag älskade min mamma så mycket!
Usch, nu gråter jag Katta och det var inte ens min mamma. Men jag gråter för din skull. Så himla orättvist. Jag tänker på dig bara så du vet.
SvaraRaderaMassa kramar!!!
Och nu bölar jag med. Livet är så orättvist ibland. Tiden går så fort men ändå inte, eller hur? Vissa dagar kan verkligen vara skit. Nu den 14:e oktober är det 4 månader sen min pappa dog. Ibland vill man bara ligga i fosterställning och gråta bort en hel dag för att det gör så ont. Svårt att fatta att man ALDRIG mer kommer att få träffa sin älskade förälder.. Kram till dig på den här tunga dagen! Ta hand om dig extra mycket just idag!
SvaraRadera