Reflektioner...

När man har ett sjukt barn och är så himla trött själv för att man inte får tillräckligt med sömn, så slås man av insikter.
Helt plötsligt så fattar jag varför statistiken för skilsmässor är så hög de 3 första åren man har barn.
Det tär på en och humöret är inte det bästa. Det blir dumma, onödiga konflikter. Ibland eller ganska ofta finns en brist på förståelse för den andra partnern (från båda håll).
Som mammaledig kan man känna sig ganska ensam och isolerad vissa perioder, för hur man än vänder och vrider på det så har man inte samma sociala liv som när man jobbade. Om den enda vuxna personen man träffar just den dagen kommer hem och är trött, sur och grinig blir man ganska ledsen. Något som tidigare inte ens skulle rört en i ryggen blir nu till något större än det egentligen är.
Ibland blir det svårt att ha någon sorts perspektiv på saker och ting.

Nu ska jag sova en liten stund för jag har en viss känsla om att det kommer bli mer diarréblöjbyten och spytorkning även denna natt.

God natt på er! :)