Idag blev det en jobbig start på dagen. Jag har under en lång tid känt känslan komma smygande och det är en jobbigt välbekant känsla.
Jag ville inte kliva ur sängen...inte för att jag var trött utan för attt jag inte kunde förmå mig. Jens klev upp med Jolie.
När jag äntligen klev upp kunde jag inte dra på munnen. Va fan! Varför blir det såhär!!
Känns som jag inte kan andas, som det sitter en koloss på mitt bröst. Helt plötsligt kunde jag inte sluta gråta. Jag gick undan och satt mig själv och tittade ut genom fönstret, medan tårarna forsade...vad grät jag för?!
Nu känns det lite bättre men gråten är inte långt bort.
Jag klistrar på ett låtsasleende och biter ihop. Dessutom vill jag ju inte att det här ska gå ut över min underbara lilla solstråle som jag har här hemma!
Hoppas att det vänder snart! Känns som jag måste börja hårdträna, för då brukar jag kunna hålla depressionen borta. Det är en av de största anledingarna att jag tränade mycket innan jag fick barn.
Jag är ju värsta knäppisen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar