Igår hände något som varit en stor skräck för mig under lång tid och som jag även drömt mardrömmar om...
Jolie ramlade nerför vår trappa!
Jolie låg och vilade och jag gick ner i köket en sväng och när jag gick upp glömde jag stänga grinden. Jolie vaknade och lekte en stund i vardagsrummet. Sen går hon ut i hallen och jag ser att jag glömt stänga grinden, men det gör hon också och blir jätte glad (hon vet ju att hon inte får gå där själv), så hon börjar småspringa med mig efter och jag inser att jag aldrig kommer hinna ifatt henne innan hon faller. sekunderna kändes väldigt långa, särskilt när jag hör hur hon rullar nerför trappen och jag inte kan göra något.
Hon rullar 5 trappsteg sen tar det stopp för trappen börjar svänga som tur är. Hon börjar direkt gallskrika och jag lyfter snabbt upp henne och tokgråter jag med.
Jag ringer först Jens, men han kan inte åka från jobbet. Så jag ringer pappa som kommer och hämtar oss och skjutsar in oss på akuten.
Jolie är ju pigg och helt som vanligt, men hon har en stor bula i pannan och ett litet skrubbsår under ögonbrynet, så jag vill vara helt säker på att hon inte fått hjärnskakning eller nåt annat.
Hon blir först undersökt på joursidan och sen får vi gå in på akuten och hon blir undersökt av en kirurg. Hon är i princip helt oskadd förutom bulan och skrubbsåret.
Hon verkar ha en lysande karriär som stuntkvinna när hon blir stor!
Jag kommer nog inte glömma att stänga grinden nåt mer efter det här! Snacka om att jag känner mig som världens sämsta mamma!!!
Idag har vi varit på kyrkisen och Jolie har lekt och busat som vanligt, så hon verkar då inte vara det minsta påverkad av gårdagkvällens händelse. Som tur är! Vill inte ens tänka på hur illa det kunnat gått.
Men det är väl som läkaren sa att de är byggda för att hålla i 80 år så de är tåligare än man tror.
Sen berättade en mamma på kyrkisen att deras pojke ramlat nerför deras trapp 3 gånger. Så det verkar inte som en ovanligt förekommande händelse. Skönt att veta att man inte är ensam om att vara tankspridd.
Men det känns ändå förj*vligt! Skuldkänslor de lux!
Usch så hemskt :( De är oxå min skräck att de ska hända Alvin. Han är oxå snabb till trappan om man glömmer stänga grinden men oftast är de på nedervåningen man glömmer så han kryper upp ist.
SvaraRaderaTur att allt gick bra trots allt!!!!!
Anna
Men usch så hemskt! Förstår att du blev rädd, har ju kunnat gått rätt illa. Skönt att allt är bra med henne! :) Kram
SvaraRaderaAmanda ramlade ner för vår trapp för en månad sedan. Jag hade också glömt stänga grinden... Jag vet precis hur du känner dig. Jag hade en fruktansvärd ångest i en vecka efteråt och kände mig som den sämsta mamman i världen. Hon klarade sig tack och lov utan en enda skråma. Tror att nästan alla som har småbarn och trapp hemma är med om detta någongång. Men det är inte roligt!
SvaraRaderaKram